På vägen hem från jobbet idag så körde jag förbi stället i stan där prostitution är ett stort problem, jag såg ett 10-tal unga töser där. Och med en gång högg det till i mitt hjärta. Åkte då upp till lokalen och hämtade en annan volontär. Tog på oss jackorna och tog fältbussen och åkte ner.
Väl på plats var töserna till en början reserverade och tillbakadragna, men sökte kontakt via blickar. Efter att ha promenerat runt en kort stund gick vi fram till ett litet gäng med töser och snackade en stund. De kände till vår organisation via andra som med har vart där nere och fältjobbat. Under den korta stund som vi stod där körde många bilar runt och runt och kollade, som om de var ute och fönstershoppade.
Vi vandrade vidare, runt om kvarteret och såg allt fler töser, dessa tjejer är unga... för unga för att vara där! Ingen skall behöva uppleva den skiten som de stakarna sitter fast i!
Efter en stund vandrande och bilarna som åkte runt hade lugnat sig lite, gick vi åter igen fram till töserna och frågade om det fanns något vi kunde göra för dem!
Ena tösen tittade på mig med mycket sorgsna ögon och svarade "I want help, I need help, But how can you help me?
Jag blev totalt förstummad och rörd av den meningen!
Vi stod kvar en stund och pratade med tjejerna, men tackade sedan för oss och vandrade vidare!
Vi kom fram till en kiosk, där vi beslutade oss för att inhandla lite snacks till dem. Bananer och coca cola blev det!
De fullpackade kassarna tog vi med oss ner till töserna, och gav till dem!
Jag har nog aldrig sett en sån ärlig lycka hos någon innan!
Några av töserna högg genast in på bananerna och åt snabbt, bara Gud vet när dem fick mat senast!
/ Therese Åhlander, genom Fr.H.
